Jag önskar att jag kunde säga att jag var fri,
att jag kunde göra precis vad som,
att jag kunde... Jag vet inte!

Men sanningen är den, att jag kan göra precis vad som, om jag bara vill de själv. Jag är inte fri, för hela tiden i mitt hjärta finns världens finaste pojke som är med och bestämmer hur jag beter mig och hur jag gör. Men i mitt hjärta, min själ, mitt huvud, mitt allt så är det en trygghet för mig. En trygghet att veta att du finns där för mig, att du tycker om mig extremt mycket, och att jag vet att det är bara mig du pussar på!

Jag misstänker att ni förstår att det är min pojkvän jag pratar om! Jag allvarligt talat avgudar honom, han är helt otrolig. Han kanske inte ser så kärleksfull och romantisk ut, men jag skriver om detta för att imorse så blev jag så otroligt rörd. Jag log och halvsov, hade precis vaknat misstänker jag (kommer ej ihåg) för jag uppfattade vad som hände men jag var knappast vaken till 100%. Men iallafall, till historien.

Jag "vaknar" av att min pojkvän typ gosar in sig hos mig så att han ligger och håller om mig öga mot öga. Jag orkar bara inte öppna ögonen, jag är för trött, så jag ligger kvar och bara njuter av hans närhet. Men det är då det händer, han lyfter på huvudet, han viskar i mitt öra: -Du är bäst och vackrast i världen! Allvarligt talat så hade jag ingen kommentar på det, det var så fint, det var så romantiskt att jag inte hade några ord så jag låg kvar och sov, men jag vill att du ska veta att jag tycker om dig så extremt mycket <3

YOU AND ME, BABY<3